Emir – i islamiska länder, ledaren, befälhavare, prins – ansvarig för territoriella enheter eller provinser i en viss stat. Emirerna styrde ofta "en stat i en stat", etablera sina egna dynastier.
Empora – galleri eller läktare (främst i kyrkor) springer över gångarna och öppnar sig mot långhuset.
Exonarlex (exonarthex) – extern narthex, placerad framför templets fasad (- narteks).
Balkongen är Libanon.
På fronten – arkitektoniskt element i form av en triangel, placerad i klassisk arkitektur vanligtvis ovanför portiken, kröner byggnadens fasad med sadeltak. Från tidigmodern tid placerades frontonen även ovanför dörrar och fönster, altare etc., ofta i form av en halvcirkel, trasig eller avbruten. Frontonens inre fält är trumpan.
Fris – i klassisk arkitektur, den mellersta delen av entablaturen, mellan - arkitraven och - taklisten. Beroende på den arkitektoniska ordningen delades frisen upp i fyrhörningar, basrelieffält (tryglify i metopi) eller så var det ett kontinuerligt bälte runt byggnaden (slätt eller lättnad)
Gymnasium – i antikens Grekland, en plats för övningar och sportspel för unga män som förbereder sig för militärtjänst. Senare, i gymnastiksalen, träffades de på kulturell och vetenskaplig nivå, därav namnet på gymnasieskolan som används i Europa – högstadiet.
Taklist – i antik arkitektur, den högsta delen av entablaturen, vilar direkt på frisen. I senare perioders arkitektur, en dekorativ remsa som sticker ut framför väggens yta.
Badrum – offentligt ångbad, med en central del av en täckt kupol (mer sällan idag) och sidorum.
Han—karawanserajMer.
Harem – i muslimska länder, en del av huset tillägnad kvinnor, där bara mannen kan komma in. I de mäktigas och palatsens herrgårdar var haremen ibland kolossala i storlek; ock eunucker tilläts där.
Hellenistisk era – perioden i den antika grekiska civilisationens historia från Alexander den stores död (323 p.n.e.) fram till det romerska styrets ankomst (30 p.n.e.).
Hippodrom – i antikens Grekland en U-formad hästkapplöpningsbana, där sätena var placerade amfiteatermässigt. I antikens Rom byggdes cirkusar på liknande sätt som hippodromen (np. den berömda Circus Maximus).
Imam – präst utbildad inom islamisk lag och religion, oftast presiderar fredagsbönen i en moské och muslimska samhällen (motsvarigheten till en kalif). Imamen utför olika funktioner i olika arabländer, men alltid nära relaterad till religion.
Imaret-offentligt kök ingår - kulliye, där de behövande fick gratis måltider.
Lämna — lämna.
janitsjarer (skall. Janitsjaren – "Ny armé") – utvalt turkiskt infanteri bildade ca. 1330 r., tjänar bara sultanen. Till en början bestod denna vakt av unga kristna fångar, senare från sultanens undersåtar av icke-turkiskt ursprung, a od XVI w. även turkarna. Janitsjarkåren likviderades in 1826 r.
Karawanseraj – värdshus i muslimska länder för resande köpmanskaravaner (även kallad han), placeras på vägar eller i städer, oftast av defensiv karaktär. Caravanserai byggdes på en rektangulär plan, med en innergård, kring vilka det fanns rum för resande och djur, kök, värdshus och butiker. I mitten av gården stod en moské.
Kalif (arab. chalifa- "efterträdare") – titeln på Muhammeds efterträdare, kyrklig och sekulär ledare för muslimer, överbefälhavare för kalifatets armé (Shiamuslimer erkänner endast kalifens sekulära auktoritet, till skillnad från sunniterna).
Kapitel- toppen av kolumnen, — pelare eller rad, sitter på skaftet, vanligtvis dekorativa.
Kibla – riktning Mecka, där muslimer tilltalar sig själva under bönen, utsedd i - moské av - mihrab.
Högskola – en sultans stiftelse bestående av en moské, teologiska skolor (— medres), matställe (- imarets), badhus (- hamams), bibliotek, sjukhus, basarer och gravar (- störningar) grundaren och hans familj och andra användbara byggnader.
Kurs – ett podium i - en moské avsedd för - en imam att läsa Koranen, rikt dekorerad, står i närheten - mihrabu.
Liwan (iwan, balkong) – välvd nisch i form av en portik, används i islamisk arkitektur. Liwan fungerar som en portalfördjupning i - moskéer och - madrasahs.
Mausoleum – magnifik, monumental grav; namnet kommer från Mausoleion – kung Mausolos berömda grav i Halikamasa (Bodrum idag).
Moské – liten - en lokal moské byggd i städer, - husvagnshus och vid vägar; även ett bönerum i - madrasahs, herrgårdar och palats.
Moské- en islamisk kultbyggnad avsedd för böner, avsedd att samla alla troende i en viss kommun eller gemenskap. Moskén består vanligtvis av - avlu, det vill säga en öppen innergård omgiven av en peristyl, i mitten av vilken det finns en tvättfontän (— sadirvan), ett kupolvalvt bönerum och – om stiftaren hade tillräckliga medel för finansiering – även andra byggnader (— fakultet). Från ca. VIII c. varje moské hade minst en - en minaret.